Centrala riskfaktorer

Detta avsnitt beskriver risker förenade med placeringar i placeringsprodukter. Här ges ingen fullständig redogörelse för alla eventuella riskfaktorer och riskerna som listas nedan är inte ordnade efter prioritet. Placeraren bör beakta sin ekonomiska ställning vid bedömningen av placeringsobligationers lämplighet för honom eller henne.

Riskfaktorer

Placeringsprodukter lämpar sig för placerare med tillräcklig erfarenhet och kunskap att själva bedöma riskerna med placeringen och vars placeringsmål sammanfaller med placeringsproduktens risk, placeringstiden och övriga egenskaper. Placeraren ska ha tillräckliga resurser för att täcka de eventuella förluster som placeringen medför. Placering på värdepappersmarknader är alltid förknippad med risker, och placeraren ansvarar själv för de ekonomiska konsekvenserna av sina placeringsbeslut. Därför bör placeraren innan placeringsbeslutet fattas utöver marknadsföringsmaterialet omsorgsfullt ta del av övrigt material som bland annat de lånespecifika villkoren och emittentens grundprospekt som finns tillgängliga hos FIM eller S-Banken under varje teckningsperiod.

Med risk förknippad med emittentens återbetalningsförmåga avses risken för att emittenten blir insolvent och därför inte kan uppfylla sina betalningsförpliktelser. På grund av emittentens insolvens kan placeraren förlora hela eller en del av det placerade kapitalet samt avkastningen. Placeraren bör beakta emittentens finansiella ställning och kreditvärdighet då placeringsbeslutet fattas.

I kapitalskyddade placeringsprodukter erbjuder emittenten återbetalningsvillkor för det nominella kapitalet, d.v.s. ett kapitalskydd. Således återbetalas det nominella kapitalet på förfallodagen oavsett hur den underliggande tillgången har utvecklats, vilket är en skillnad mot t.ex. direkta aktieplaceringar. Kapitalskyddet gäller endast på förfallodagen och täcker inte eventuell överkurs eller teckningsavgift. Före förfallodagen kan placeringsproduktens värde vara lägre eller högre än det nominella kapitalet.

Avkastningen på placeringsprodukten beror på hur de valda underliggande tillgångarna utvecklas och på villkoren för avkastningens beräkning. Villkoren kan vara komplexa, vilket kan göra det svårt att jämföra dessa placeringar med andra placeringsalternativ. De underliggande tillgångarnas värde kan variera under placeringstiden. Ifall de underliggande tillgångarna inte utvecklas på önskat sätt kan det leda till att placeraren blir utan avkastning eller att avkastningen förblir liten. Dessutom beskriver värdet på de underliggande tillgångarna på en viss dag inte nödvändigtvis placeringsproduktens realiserade eller framtida utveckling.

En placering i placeringsprodukten motsvarar inte en direkt placering i vissa eller i alla underliggande tillgångar. Det kan vara svårt för en placerare att bedöma hur den förväntade avkastningen för placeringsprodukten ändras i olika marknadslägen.

Placeringsprodukter har normalt en räntekomponent. Med ränterisk avses i allmänhet att förändringar i räntenivån påverkar ränteplaceringens värde under löptiden. En uppgång i den allmänna räntenivån under löptiden sänker placeringsproduktens (räntekomponentens) värde medan en nedgång i den allmänna räntenivån höjer placeringsproduktens värde. Ränterisken realiseras endast om placeraren säljer placeringsprodukten före förfallodagen.

Placering i placeringsprodukter rekommenderas enbart ifall placeraren inte behöver det placerade kapitalet före placeringsproduktens förfallodag. Ifall placeraren vill sälja placeringsprodukten före dess förfallodag sker försäljningen till ett rådande marknadspris, som kan vara antingen lägre eller högre än det placerade nominella värdet. Risken att förlora en del av det placerade beloppet är desto högre ju närmare emissionsdagen försäljningen sker. I kapitalskyddade produkter gäller kapitalskyddet endast på förfallodagen och inte en eventuell överkurs eller teckningsavgift.

Placeringsproduktens marknadspris påverkas bl.a. av förändringar i marknadsräntorna. Då marknadsräntorna stiger sjunker vanligtvis placeringsproduktens värde på andrahandsmarknaden och då marknadsräntorna sjunker stiger vanligtvis placeringsproduktens värde på andrahandsmarknaden. Det är möjligt att det inte uppstår en kontinuerlig daglig andrahandsmarknad för placeringsprodukten. Under normala marknadsförhållanden strävar S-Banken efter att fastställa en återköpsnotering för placeringsprodukten på varje sådan dag som är bankdag i både Helsingfors och London, men garanterar ingen andrahandsmarknad.

Emittenten kan lösa in placeringsprodukten före förfallodagen i vissa särskilda fall som anges i lånevillkoren och/eller i grundprospektet, t.ex. väsentliga förändringar i lagstiftningen. En sådan inlösen i förtid kan medföra att placeringsproduktens slutliga avkastning blir lägre än väntat, att placeraren förlorar en del eller hela det placerade kapitalet. I sådana särskilda fall kan emittenten eller kalkyleringsagenten på det sätt som anges i lånevillkoren och/eller i grundprospektet göra ändringar i placeringsproduktens villkor utan placerarens samtycke.

Förändringar i skattebehandlingen av placeringsprodukten eller dess avkastning kan påverka placerarens nettoavkastning. Placeringsproduktens beskattnings- och lagstiftningsmässiga ställning kan förändras under placeringsproduktens löptid. Emittenten, FIM eller S-Banken agerar inte som kundens skatterådgivare. Varje placerare bör därför rådfråga sin egen skatterådgivare om vilka bestämmelser som tillämpas i det enskilda fallet. Placeraren ansvarar för placeringsproduktens samtliga skattekonsekvenser och måste själv bedöma eventuella skattekonsekvenser och vid behov vända sig till en skatterådgivare.